fredag 21 mars 2008

Presidentval del 1



Idag är det presidentval. Igår var slutspurten. Hur mycket folk som helst som åkte omkring i sina små öppna truckar med flaggor. Alla viftade tillbaka. "Taiwan number 1!" lät det. Det var mest kandidat nummer 1 vars flaggor det viftades mest med vad vi kunde se. Mycket yngre människor. Men mycket annat också...

Kandidaterna i detta drama är:
Kandidat no. 1: DPP's Frank Hsieh (democratic progressive party)
Kandidat no. 2: KMT's Ma Ying-jeou (Koumingtang, dvs. Chiang Kai-shek's parti som slogs mot Mao Zedong under den tiden det begav sig och länge det enda tillåtna partiet i Taiwan fram till 90talet då man istället började kalla sig ett demokratiskt styre och avskaffade martial law).

Det här valet är ett viktigt val här i Östasien, det viktigaste på länge. Vi har mycket på spel i den här regionen, allt på grund av närheten till Kina och plus OS i Beijing som kommer i Augusti.

DPP är det parti som vill fortsätta undvika Kina in i det längsta, man har undvikit dom och vill fortsätta undvika en konflikt som kan leda till krig. Kina har ju faktiskt sina vapen riktade mot ön på andra sidan Taiwansundet. Men å andra sidan är det också det parti som främst vill bryta sig fria, inte nu, men någon gång.
KMT är som sagt det gamla partiet som följde med från Kina när man flydde undan Mao Zedong och kommunisterna och man flydde ett krig som man faktiskt aldrig har gjort något fredsavslut för. Så i teorin är Taiwan och Kina fortfarande i krig. Men detta parti är konstigt som det låter faktiskt Kina-vänliga. Alltför Kina vänliga om man frågar många. Ma, kandidat no.2 (vars namn betyder HÄST!) vill göra affärer med Kina och utveckla Taiwans ekonomiska situation och använda sig av den kinesiska marknaden. Man pratar ju samma språk, tänk så enkelt det skulle kunna vara! Ska man å andra sidan utveckla en marknad i Thailand eller Vietnam så pratar man inte samma språk och allt blir mycket krångligare. Och redan nu bor det väldigt många taiwaneser i Kina och har upprättat företag där, dvs. tagit pengarna ut ur landet (som alla företag i Sverige gör). Det är alltså detta man vill undvika. Så, man vill öppna dörrarna till Kina. Skapa en dialog, öppna flyglinjer till Kina. Det är väldigt omständigt att flyga till Kina. Alla flyg går via Hong Kong eller Macau, som visst, ja dom är ju också tillhörande Kina men det verkar i detta fall inte bry taiwaneserna. Det hela tar vääääldigt lång tid att ta sig till t.ex. Shanghai, som direkt över sundet skulle ta ca 1½ timma med flyg. Max 2 timmar. Konstigt va?

Men, är Hästen kanske alltför Kinavänlig?? Det som hände förra veckan i Tibet, är man här vääääldigt rädd för ska kunna hända här också! Om Hästen väljs så blir Taiwan nästa Tibet har det sagts. Hsieh (nu.1) har legat efter i gallupundersökningarna i flera flera år! Men man vet ju aldrig vad som kan hända! Tibet-incidenten har gjort folk rädda att Hästen ska leda taiwaneserna till drakens stora käft, och bli en del av Kina. "Ma är redo att sälja oss till Kina" varnar Hsieh.

Men hittills har Ma varit mest populär, man har sagt i flera år att Ma kommer att vinna valet 2008. Hans ekonomiska planer är det som lockar! Dessutom har man sedan år 2000 haft en president representerad av DPP, Chen Shui-ban, som man INTE tycker om. Den första perioden gjorde man det. Men inte de senaste 4 åren. Det kan också ha bäddat för en vilja om förändring, som man tyckte om sossarna i Sverige.

Men, en sista sak som Chen nu gör, är att ordna en folkomröstning som retar upp Kina. Frågan lyder: Ska Taiwan ansöka om medlemsskap i FN under namnet Taiwan, istället för som man tidigare gjort Republiken Kina??
Men, eftersom att detta kommer att uppfattas som en självständighetsförklaring kommer man nog att tacka nej till detta. Självständighetsförklaring = krigsförklaring.




tisdag 18 mars 2008

Nu blommar det!


Med risk för att göra alla mammor avundsjuka så blommar det här! Inte vad som helst heller, utan körsbärsträden! Kanske tänker folk främst på de Japan, ja...japanska körsbärsträd säger man ju helt enkelt. Sakura. Men det finns inte bara på Japan såklart. Och det finns många olika sorter av detta vackra träd. Dom bär dock inga körsbär, bara väldigt vackra blommor.
Men precis som i Japan så är här att titta på körsbärsträdens blomning ett social fenomen. I helgen tog vi oss upp till bergen strax norr om Taipei som heter Yangmingshan där blomningen, något sent, äntligen kommit! Ett måste i Asien så här års.


tisdag 4 mars 2008

Kolla kolla!

Jag är väl inte världens snabbaste i uppdateringarna om vad som händer på denna sidan av jordklotet, men en sak som hände för nån vecka sedan var helt otroligt! Måste bara få berätta!

Jag hade varit på gymmet en stund på förmiddagen och var på väg hem igen. Längs med vägen passerar man en hel del butiker, men redan den 3e butiken efter gymmet (jag hade ännu inte hunnit sätta på musiken på min i-pod), så hörde jag det. En väldigt bekant ton! Nämligen självaste Nationalteatern!! På andra sidan jordklotet som sagt, i lilla Taiwan där jag nu bor, precis då jag råkade gå förbi denna hudvårdsbutik (av alla butiker) så spelar dom Nationalteatern!

Det var inte heller vilken låt som helst! Ni kan inte ens gissa det. Vilken är Nationalteaterns mest kända låt? Jo, Livet är en Fest. Den låten kan aaaalla i Sverige, för aaaalla tycker om Nationalteatern. Finns det fler låtar än "Livet är en Fest"?? Nej, för många gör det ju inte det, men för oss uppvuxna med sådana som min mor, så vet vi att Nationalteatern har mycket mer att erbjuda. Att man själv inte ens var född på den tiden spelar ingen roll, mamma har lärt oss väl. Så vad var det då för låt? "Kolla Kolla" heter den. Om en kille "som hamna i en park, och levde på att sälja..."

Jag har visst hört svensk musik (på svenska) förr, men detta var i samma varuhus där självaste Ikea ligger. Då spelade dom Magnus Uggla. Kanske inte det bästa men det var en rätt så ny låt. Nu hade man gått närmare 30 år tillbaka i tiden. Till proggen dessutom!

Mammas kommentar på det hela var; kommunismen är väl stor där borta i öst.

Även om Taiwan vill räkna sig som ett demokratiskt land med fria val (val nu i mars föresten) så är det nog så, lite små-kommunister är dom nog allt om dom spelar proggmusik!

torsdag 28 februari 2008

2/28



Idag så är de flesta lediga från jobb och skola! Så här mitt i veckan.
Detta kommer ifrån att idag firar man och hedrar de som dog under ett uppror som tog plats den 28e februari 1947. Ett uppror som startade i Taipei då stor-Kina kom till Taiwan efter 2a världskriget med Chiang Kai-Shek i spetsen för hans parti KMT. Det började med en kvinna som sålde cigaretter fastän hon inte hade tillstånd för det, polisen slog ner henne vilket naturligtvis skapade uppståndelse och snart var upproret igång. CKS befann sig fortfarande på fastlandet men skickade över trupper som började avrätta folk till höger och vänster, siffrorna är mellan 18 000 till 28 000 människor som mördades. Varje dag dök det upp nya slaktade lik på gatorna. I de större städerna Taipei, Keelung och Kaohsiung dödades flest människor.

Ända fram till ett par år sedan, eller 1991 då ett annat parti DPP kom till makten (men redan 1987 hade man lyft martial law) i Taiwan och man började på att gå mot ett mer demokratiskt samhälle så har man kunnat prata om detta tidigare tabubelagda ämne. KMT ville naturligtvis inte bli påminda om deras mörka förflutna så man har gjort sitt bästa för att hemlighålla denna händelse.

1995 skapade man dock ett monument som kallas för ”2-28 Monument” som finns i Taipei. Vi har dock ännu inte varit där, men vi njuter av en ledig dag!

söndag 17 februari 2008

Tillbaka efter semestern!

I ungefär 2 veckor har vi varit i Thailand. Drygt 3½ timma tar det att flyga till Bangkok, eller som staden heter på thailändska; "Krung Thep Mahanakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Yuthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udomratchaniwet Mahasathan Amon Piman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanukam Prasit"
Det är världens längsta ortsnamn! För att komma ihåg namnet får thailändarna som barn i skolan lära sig en liten sång där hela namnet ingår. Någon gång ska jag lära mig hela namnet men för nu kan jag i alla fall Krung Thep Mahanakhon, vilket är den vanliga "förkortningen". Undrar hur man har kommit fram till Bangkok?!

Efter ett par dagar i Bangkok så åkte vi vidare upp till Yasothon i nordöstra Thailand där vi hälsade på F's bror och där vi stannade större delen utav tiden. Där ska vi tillsammans med F's bror och kompis bygga hus på ett risfält i en liten liten by utanför civilisationen.

I torsdags var det dags att åka tillbaka till Bangkok igen. Medan vi satt på en restaurang i staden Ubon Ratchatani, flög planet iväg. Scheisse! Att ta sig till Bangkok var för min del väldigt kritiskt då fredagen var enda dagen för mig att kunna söka nytt visum till Taiwan! Så vi bytte istället in våran trötta pick-up truck vi hyrt hos bilfirman till en större smidigare och inte så trött bil, därefter mer eller mindre tvingade vi F's bror att följa med oss på en roadtrip till Bangkok! Han var den enda som hade kört dit tidigare och var den av oss som kunde Bangkok bäst. Ungefär kl. 6 på kvällen satte vi iväg från Yasothon ner mot Bangkok. Vid 3 tiden på natten var vi framme i Bangkok, men då var det bara att hitta bästa vägen till hotellet. Klockan 4 kunde vi äntligen checka in!

Nästa morgon upp tidigt för att söka visum, igen! Denna gången fick jag ett 6 månaders visum som jag måste var 60ionde dag gå till invandrarverket och förlänga med hjälp av mitt skolintyg som visar att jag är på lektionerna. Fram till Augusti kan jag göra detta. Därefter får jag nog
ta en tripp till Hong Kong för att fixa ändå nytt visum! Men jag är glad för dessa 6 månader! Närmare 1 000 kr kostade besöket hos Taipei office.

Igår kväll kom vi tillbaka till Taiwan. Home sweet home! Det känns skönt att få sätta sig i en taxi och slippa bry sig om att traggla priset om priset och fortfarande veta att man blir lurad. Även om jag sedan jag jobbade i Turkiet ett tag är van vid att pruta, så kändes det där aldrig olustigt. Det kan det göra många gånger i Thailand. Men jag hittade en kvinna i en butik som sålde tunna svala härliga kläder som gav mig bra pris utan att egentligen behöva pruta. 100 baht för ett par "fiskarbyxor", 20 kr. Förra året köpte jag ett par likadana som kostade dubbelt så mycket. Inte för att 20 eller 40 kr spelar någon roll egentligen.... men men... Vi kan säga så här, att i Taiwan har folk inte samma dollartecken i ögonen när de ser en utlänning. Och om jag får skryta lite grann så börjar min kinesiska nu att ta sig lite grann, men trots det är taiwaneserna mycket uppfinningsrika med språkbarriären samt bra på att spela lite charader. Eller ringa en vän helt enkelt!


Bilder från semestern kommer så fort de är inlagda på datorn!

fredag 25 januari 2008

Year End Party och Dihua Street


Igår så var vi på Ericssons Year End Party. Som nyårsfest, förutom att man firar det gångna året istället för det nya, det kommande. På agendan var först ett besök på ett Puppet Museum, det var dags för teknikgrabbarna att titta på lite vanlig hederlig handdocksteater! Inte så uppskattat av alla tydligen.... Jag hade lektion fram till 5 så jag missade föreställningen, när jag väl kom så fick jag frågan "hur jag kunde slippa undan och inte dom?!". Därefter blev det lite shopping på Dihua street. Just nu innan det kinesiska nyåret är gatan invaderad av matförsäljare av alla de slag. Fisk, godis, torkad frukt, korv, nötter och allt vad det nu är. Smakprov utlovades i ALLA stånden. Hittade lite saltat makrill som var mycket gott! Annars saknar jag makrillfilé i tomatsås....

Dihua street har föresten en annan dragning, det är det stora tyggatan! Finns förutom de små butikerna ett stort hus som har en hel våning med olika tygförsäljare! Tyger tyger i massor. Ingenting vi tittade på i går kväll men väl förra helgen. Detta var himmelriket. Köpte faktiskt lite olika tyger, men jag har fortfarande ingen symaskin, ska försöka hitta en begagnad...

Tillbaka till Årsavslutsfesten! Vi tog bussen som sniglade sig fram i den hektiska och proppade fredagstrafiken. Vi var nådigt hungriga innan vi väl kom till restaurangen som hade en 50tals dekoration. Nej pappa, nu snackar vi inte ditt 50tal, utan nu snackar vi 50tal a la Kina. Väldigt gamla fina posters och reklamskyltar. Maten var traditionell taiwanesisk. Som tur var hade chefen sagt till vid bokningen att för guds skull utesluta alla huvuden och kycklingfötter! Snällt. Det var uppskattat.


Det var lite olika soppor med svamp och kyckling, en riktigt mör fläskbit som hade ett bredare lager av fläsk än julskinkan hemma har! Helstekt fisk. De andra klagade på att det var det var hela fisken med huvud, stjärt och fenor med. En annan tycker att det är precis som hemma. De flesta svenskar vi umgås med är bara en bunt skåningar, de har aldrig sett en obenad fisk... Gulligt. Sen åt vi en massa andra grytor och dylikt också. Allt med den speciella kinesiska smaken på det, så vissa var lika hungriga när vi lämnade restaurangen som när vi kom.





På Söndag är F inbjuden till kundens företags Year End Party. Då kan stora gåvor utlovas! Förra året lottade dom ut en bil och massa massa pengar bland de anställda. Var man då inte närvarande vid lottdragningen, låt säga att man satt på sitt kontor och arbetade vilket händer, så missade man den fina bilen som då gick vidare till nästa person. Lite surt kan kännas...


Taiwaneserna brukar vänta till efter Yearend party om man ska säga upp sig från jobbet, annars kan man missa presenterna och bonusarna som delas ut. Det brukar vara ett riktigt stort brakkalas! Ju större företag desto större fest. Kanske ska i detta läge tillägga att taiwanesisk dockteater är speciellt, för taiwaneserna....












fler bilder från Dihua street förra veckan...




söndag 13 januari 2008

Valår i Råttans år

Nyårsafton har varit och passerat. Nu är det 2008 och vi har gått in i Råttans år. Egentligen bör man väl räkna Råttans år efter det kinesiska nyåret som infaller i februari. Men man säger ändå att nu är vi i Råttans år.

Den här helgen har varit de första viktigaste dagarna i Taiwan sedan årsskiftet. Det har nämligen varit parlamentsval. Vann flest platser gjorde det nationalistiska partiet KMT, samma parti som styrde Kina en gång i tiden, innan dess att Mao Zedong och hans kommunistiska parti vann över Chiang Kai-shek 1949 och han tog med sig partiet till Taiwan där de styrde diktatoriskt fram till 1990 talet då man för första gången började på att ha demokratiska val.

De stora förlorarna i parlamentsvalet var det sittande partiet DPP, presidenten Chen Shui-bians parti "Demokratiska progressiva partiet". Han kommer nu att lämna partiledarposten. Liknar Göran Persson på sätt och vis... Men det gör ingenting, ingen tycker om han ändå. Chen alltså, inte Persson heller för den delen. Men en taiwanesisk president får bara sitta 2 mandatperioder, dvs. totalt 8 år. Vilket Chen också suttit av sedan 2000.

I mars kommer presidentvalet att hållas. Man tror och har i flera år trott att KMT's kandidat Ma Ying-yeou kommer att vinna. De viktigaste frågorna både nu och sen är relationen till Kina och ekonomiskt återhämtning. Fler jobb och investeringar som det brukar låta.