Visst har man ätit kinamat hemma i Sverige. Säg någon som inte prövat biff med bambuskott eller den klassiska rätten ”Fyra små rätter”. Skillnaden mellan Kinamat i Sverige och Kinamat i ett Kinaland, som Taiwan är, är att det är rätt så smaklöst hemma. Visst är bambuskott gott, men själva rätten i sig är rätt så smaklös, och visst får man med sojasås och chilisås, men hur många gånger kommer man ihåg att ta det på maten? Oftast struntar man i det och då är det klart att det ingenting smakar. Västerniserad Kinamat.
Men här i Taiwan så finns maten i väldigt större variationer. Alla möjliga geggor och grytor och variationer på biff i bambuskott. Allting som serveras med ris. Det man smakat hittintills i alla fall. Hemma skrattar vi gott åt alla kinesiska turister som envisas med att besöka varje Kinarestaurang. Vad gör västerlänningarna i Kina då? Man tar det säkra före det osäkra och besöker en europeisk restaurang, t.ex. italienskt (som mest består av tråkig pasta och en dålig gjord sås till det, ungefär som svenskarnas tolkning av Kinamat). Många är dessutom rädd för att få upprörd mage, och istället för att besöka toaletten stup i kvarten, så tar man alltså det säkra före det osäkra och besöker t.ex. McDonalds.
Men på tal om hamburgare så är det klart att dom har sina egna specialiteter här också. I mer eller mindre hela Asien är dom tokiga i Hello Kitty, och då är det klart att dom har en Hello Kitty-hamburgare för barn! Den går hem hos vuxna västerlänningar också, dom som vet vem Hello Kitty är i alla fall. Vi andra har bara hört talas om henne och att folk hemma tycker hon är ”cool”, så vill man ha en ”cool hamburgare” kan man ta sig en Hello Kitty-hamburgare. F har ännu inte köpt en sådan, så vitt jag vet! Och föredrar man någonting annat kan man gå på ett ställe som heter ”
Mos Burger”, och där serverar dom, om inte, risburgare! En helt vanlig hamburgare, men istället för bröd så har man ris. Yummi? Eller varför inte testa Mos Burger’s senaste variant, varmkorv i indiskt naanbröd med cesarsallad!!
Nej, vill man testa lokal och inhemsk mat ska man antingen besöka nattmarknaderna eller så ska man ta mod till sig och testa någon av dessa till synes obetydliga små restauranger med ibland rullande kök och servering. Kanske inte skulle godkännas av hälsovårdsmyndigheten, men lite skit rensar magen som mamma alltid sa. (F har aldrig hört talas om det talesättet!)
Något som är mycket gott är
dumplings i alla de former. De är ångkokta små knyten som fyllts med t.ex. grönsaker eller kött ett liknande. Dessa doppar man i lite soja och äter. I Hong Kong och Kantonområdet kallar man dessa för dimsum. Sen finns det något större dumplings också, så det hela påminner lite grann om palt…?
Eller varför inte testa
tofu? Finns i alla de möjliga sorter och former och utseenden. Specialiteten här i Taiwan heter ”
stinky tofu”. Detta är Taiwans motsvarighet till surströmming, dvs. det smakar inte lika illa som det luktar. Vanlig tofu är vad man kallar en sojabönsost, vanlig och populär ingrediens.
Folk äter inte lika mycket ris nuförtiden som man gjorde förr. Nu äter man mycket kakor, helst på Starbuck’s om man har råd med det. Köp vilken sort som helst, det spelar ingen roll för alla smakar ändå likadant. Artificiellt! Kaffet är det dock inget som helst fel på! (men det måste vara Starbuck's....)
Men det bästa av allt tror jag ändå är Chinese Hotpot! Eller även kallat Shabu Shabu. Same same but different. Här gäller det att få det stekta fläsket kokt. Äter man hotpot sitter man t.ex. 5 personer runt ett bord och i mitten har man en stor kokande skål eller panna med kryddat vatten. Äter man på Shabu Shabu har var och en varsin liten panna som kokar. Sedan beställer man in lite olika saker man har lust att koka, t.ex. räkor, musslor, kött, kyckling, grönsaker, svamp, tofu, nudlar etc. Hur gott som helst! En rätt att ta med sig ”hem” till Sverige!
Det bästa med maten i den kinesiska kulturen är att man umgås med varandra och att man delar maten med varandra. En måltid består av flera olika rätter som man plockar små munsbitar från och lägger på sin egen tallrik eller om man bemästrar pinnarna på smidigaste sätt, rätt in i munnen! En enkel regel är att ha lika många rätter som det är människor runt bordet. Det bästa sättet att hinna med och smaka av allting som finns, både gott och mindre gott bör smakas för upplevelsens skull, även stinky tofu!
ätpinnar
Enligt pinnetiketten så ska man inte spetsa maten med pinnarna, men om ingen ser så kan det vara lite lättare att verkligen få mat i munnen, i alla fall om det rör sig om sådana objekt. Ris kan vara lite knepigare att äta med pinnar, glöm Uncle Ben’s! Det går inte. Lite klibbigare ris är rätt okej, men man får vara snabb innan man delar av hela ”risklumpen” och den faller isär. Att man slafsar och tappar och spiller är inga problem. Kineserna själva grisar ner rätt rejält själva så den sidan av bordsetiketten har man åsidosett.
Det finns många regler men det finns även många spådomar vad gällande ätpinnarna. En myt är en kvinna som håller sina pinnar högt upp kommer att gifta sig med någon från ett land långt borta, och någon som håller längre ner kommer då att gifta sig med någon närmare hemmet. Det är också en populär gåva till bröllopspar eftersom dom kommer i par och bör ej separeras då de är oanvändbara. Dessutom så är det en önskan om en kommande son då det kinesiska ordet för ätpinnar påminner om orden för ”snabbt” och ”son”.
Traditionellt sett så hålls pinnarna i höger hand, även för de som är vänsterhänta.
Detta ska även det härröra från någon gammal myt. Eller så beror det helt enkelt på att man inte ska störa sin bordsgranne till vänster.
Några problem förutom att det är svårt att äta med pinnar som kan uppstå är den ofantliga mängden trä som går åt att göra de 45 miljarder ätpinnar som slängs av enbart kineserna varje år! Man har försökt få folk att slänga mindre ätpinnar och i Kina har man infört en 5% skatt på ätpinnarna som säljs.
Ett annat problem är att man kan drabbas av artros som bryter ner ledernas brosk i händerna av allt för ivrigt plockepinn.
Bilder kommer från gårkvällens hotpot-möte!
kockarna tillagar inte maten, bara lägger upp på fat, det är du själv som lagar maten.
här står vi i sås-kön, blandar chili, vitlök, springonion etc. med geggor och sojor och lite äggula på det! 
Det var lite olika soppor med svamp och kyckling, en riktigt mör fläskbit som hade ett bredare lager av fläsk än julskinkan hemma har! Helstekt fisk. De andra klagade på att det var det var hela fisken med huvud, stjärt och fenor med. En annan tycker att det är precis som hemma. De flesta svenskar vi umgås med är bara en bunt skåningar, de har aldrig sett en obenad fisk... Gulligt. Sen åt vi en massa andra grytor och dylikt också. Allt med den speciella kinesiska smaken på det, så vissa var lika hungriga när vi lämnade restaurangen som när vi kom.
Inlägg
