torsdag 28 februari 2008

2/28



Idag så är de flesta lediga från jobb och skola! Så här mitt i veckan.
Detta kommer ifrån att idag firar man och hedrar de som dog under ett uppror som tog plats den 28e februari 1947. Ett uppror som startade i Taipei då stor-Kina kom till Taiwan efter 2a världskriget med Chiang Kai-Shek i spetsen för hans parti KMT. Det började med en kvinna som sålde cigaretter fastän hon inte hade tillstånd för det, polisen slog ner henne vilket naturligtvis skapade uppståndelse och snart var upproret igång. CKS befann sig fortfarande på fastlandet men skickade över trupper som började avrätta folk till höger och vänster, siffrorna är mellan 18 000 till 28 000 människor som mördades. Varje dag dök det upp nya slaktade lik på gatorna. I de större städerna Taipei, Keelung och Kaohsiung dödades flest människor.

Ända fram till ett par år sedan, eller 1991 då ett annat parti DPP kom till makten (men redan 1987 hade man lyft martial law) i Taiwan och man började på att gå mot ett mer demokratiskt samhälle så har man kunnat prata om detta tidigare tabubelagda ämne. KMT ville naturligtvis inte bli påminda om deras mörka förflutna så man har gjort sitt bästa för att hemlighålla denna händelse.

1995 skapade man dock ett monument som kallas för ”2-28 Monument” som finns i Taipei. Vi har dock ännu inte varit där, men vi njuter av en ledig dag!

söndag 17 februari 2008

Tillbaka efter semestern!

I ungefär 2 veckor har vi varit i Thailand. Drygt 3½ timma tar det att flyga till Bangkok, eller som staden heter på thailändska; "Krung Thep Mahanakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Yuthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udomratchaniwet Mahasathan Amon Piman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanukam Prasit"
Det är världens längsta ortsnamn! För att komma ihåg namnet får thailändarna som barn i skolan lära sig en liten sång där hela namnet ingår. Någon gång ska jag lära mig hela namnet men för nu kan jag i alla fall Krung Thep Mahanakhon, vilket är den vanliga "förkortningen". Undrar hur man har kommit fram till Bangkok?!

Efter ett par dagar i Bangkok så åkte vi vidare upp till Yasothon i nordöstra Thailand där vi hälsade på F's bror och där vi stannade större delen utav tiden. Där ska vi tillsammans med F's bror och kompis bygga hus på ett risfält i en liten liten by utanför civilisationen.

I torsdags var det dags att åka tillbaka till Bangkok igen. Medan vi satt på en restaurang i staden Ubon Ratchatani, flög planet iväg. Scheisse! Att ta sig till Bangkok var för min del väldigt kritiskt då fredagen var enda dagen för mig att kunna söka nytt visum till Taiwan! Så vi bytte istället in våran trötta pick-up truck vi hyrt hos bilfirman till en större smidigare och inte så trött bil, därefter mer eller mindre tvingade vi F's bror att följa med oss på en roadtrip till Bangkok! Han var den enda som hade kört dit tidigare och var den av oss som kunde Bangkok bäst. Ungefär kl. 6 på kvällen satte vi iväg från Yasothon ner mot Bangkok. Vid 3 tiden på natten var vi framme i Bangkok, men då var det bara att hitta bästa vägen till hotellet. Klockan 4 kunde vi äntligen checka in!

Nästa morgon upp tidigt för att söka visum, igen! Denna gången fick jag ett 6 månaders visum som jag måste var 60ionde dag gå till invandrarverket och förlänga med hjälp av mitt skolintyg som visar att jag är på lektionerna. Fram till Augusti kan jag göra detta. Därefter får jag nog
ta en tripp till Hong Kong för att fixa ändå nytt visum! Men jag är glad för dessa 6 månader! Närmare 1 000 kr kostade besöket hos Taipei office.

Igår kväll kom vi tillbaka till Taiwan. Home sweet home! Det känns skönt att få sätta sig i en taxi och slippa bry sig om att traggla priset om priset och fortfarande veta att man blir lurad. Även om jag sedan jag jobbade i Turkiet ett tag är van vid att pruta, så kändes det där aldrig olustigt. Det kan det göra många gånger i Thailand. Men jag hittade en kvinna i en butik som sålde tunna svala härliga kläder som gav mig bra pris utan att egentligen behöva pruta. 100 baht för ett par "fiskarbyxor", 20 kr. Förra året köpte jag ett par likadana som kostade dubbelt så mycket. Inte för att 20 eller 40 kr spelar någon roll egentligen.... men men... Vi kan säga så här, att i Taiwan har folk inte samma dollartecken i ögonen när de ser en utlänning. Och om jag får skryta lite grann så börjar min kinesiska nu att ta sig lite grann, men trots det är taiwaneserna mycket uppfinningsrika med språkbarriären samt bra på att spela lite charader. Eller ringa en vän helt enkelt!


Bilder från semestern kommer så fort de är inlagda på datorn!

fredag 25 januari 2008

Year End Party och Dihua Street


Igår så var vi på Ericssons Year End Party. Som nyårsfest, förutom att man firar det gångna året istället för det nya, det kommande. På agendan var först ett besök på ett Puppet Museum, det var dags för teknikgrabbarna att titta på lite vanlig hederlig handdocksteater! Inte så uppskattat av alla tydligen.... Jag hade lektion fram till 5 så jag missade föreställningen, när jag väl kom så fick jag frågan "hur jag kunde slippa undan och inte dom?!". Därefter blev det lite shopping på Dihua street. Just nu innan det kinesiska nyåret är gatan invaderad av matförsäljare av alla de slag. Fisk, godis, torkad frukt, korv, nötter och allt vad det nu är. Smakprov utlovades i ALLA stånden. Hittade lite saltat makrill som var mycket gott! Annars saknar jag makrillfilé i tomatsås....

Dihua street har föresten en annan dragning, det är det stora tyggatan! Finns förutom de små butikerna ett stort hus som har en hel våning med olika tygförsäljare! Tyger tyger i massor. Ingenting vi tittade på i går kväll men väl förra helgen. Detta var himmelriket. Köpte faktiskt lite olika tyger, men jag har fortfarande ingen symaskin, ska försöka hitta en begagnad...

Tillbaka till Årsavslutsfesten! Vi tog bussen som sniglade sig fram i den hektiska och proppade fredagstrafiken. Vi var nådigt hungriga innan vi väl kom till restaurangen som hade en 50tals dekoration. Nej pappa, nu snackar vi inte ditt 50tal, utan nu snackar vi 50tal a la Kina. Väldigt gamla fina posters och reklamskyltar. Maten var traditionell taiwanesisk. Som tur var hade chefen sagt till vid bokningen att för guds skull utesluta alla huvuden och kycklingfötter! Snällt. Det var uppskattat.


Det var lite olika soppor med svamp och kyckling, en riktigt mör fläskbit som hade ett bredare lager av fläsk än julskinkan hemma har! Helstekt fisk. De andra klagade på att det var det var hela fisken med huvud, stjärt och fenor med. En annan tycker att det är precis som hemma. De flesta svenskar vi umgås med är bara en bunt skåningar, de har aldrig sett en obenad fisk... Gulligt. Sen åt vi en massa andra grytor och dylikt också. Allt med den speciella kinesiska smaken på det, så vissa var lika hungriga när vi lämnade restaurangen som när vi kom.





På Söndag är F inbjuden till kundens företags Year End Party. Då kan stora gåvor utlovas! Förra året lottade dom ut en bil och massa massa pengar bland de anställda. Var man då inte närvarande vid lottdragningen, låt säga att man satt på sitt kontor och arbetade vilket händer, så missade man den fina bilen som då gick vidare till nästa person. Lite surt kan kännas...


Taiwaneserna brukar vänta till efter Yearend party om man ska säga upp sig från jobbet, annars kan man missa presenterna och bonusarna som delas ut. Det brukar vara ett riktigt stort brakkalas! Ju större företag desto större fest. Kanske ska i detta läge tillägga att taiwanesisk dockteater är speciellt, för taiwaneserna....












fler bilder från Dihua street förra veckan...




söndag 13 januari 2008

Valår i Råttans år

Nyårsafton har varit och passerat. Nu är det 2008 och vi har gått in i Råttans år. Egentligen bör man väl räkna Råttans år efter det kinesiska nyåret som infaller i februari. Men man säger ändå att nu är vi i Råttans år.

Den här helgen har varit de första viktigaste dagarna i Taiwan sedan årsskiftet. Det har nämligen varit parlamentsval. Vann flest platser gjorde det nationalistiska partiet KMT, samma parti som styrde Kina en gång i tiden, innan dess att Mao Zedong och hans kommunistiska parti vann över Chiang Kai-shek 1949 och han tog med sig partiet till Taiwan där de styrde diktatoriskt fram till 1990 talet då man för första gången började på att ha demokratiska val.

De stora förlorarna i parlamentsvalet var det sittande partiet DPP, presidenten Chen Shui-bians parti "Demokratiska progressiva partiet". Han kommer nu att lämna partiledarposten. Liknar Göran Persson på sätt och vis... Men det gör ingenting, ingen tycker om han ändå. Chen alltså, inte Persson heller för den delen. Men en taiwanesisk president får bara sitta 2 mandatperioder, dvs. totalt 8 år. Vilket Chen också suttit av sedan 2000.

I mars kommer presidentvalet att hållas. Man tror och har i flera år trott att KMT's kandidat Ma Ying-yeou kommer att vinna. De viktigaste frågorna både nu och sen är relationen till Kina och ekonomiskt återhämtning. Fler jobb och investeringar som det brukar låta.

måndag 31 december 2007

Semester Vietnam

För 2 dagar sedan kom vi hem från Vietnam där vi spenderade julen. Direktflyg från Taipei till Saigon (Ho Chi Min) tog ca 3 timmar, därefter tog vi inrikesflyg, propellerplan ut till en ö som ligger på västkusten som heter Phu Quoc [fu kåck].

Vietnam är lite omtalat för att vara det nya Thailand. Ja, det kanske det är också men inte än. Det är ett mycket fattigare land än Thailand, därmed också billigare, så dom har en lång väg kvar att "turistanpassa" men ändå fullt möjligt och trevligt att ta sig med t.ex. en familj. Phu Quoc handlar dock bara om att sola och bada. Men vi for ändå på en utflykt, som också den handlade om att sola och bada och snorkla. Kul, men kanske ännu roligare om man kan/vill snorkla. Är inge kul att tappa linserna och man kan inte snorkla med glasögon och utan sånt ser jag ändå ingenting. Men F har bra syn, därmed också snorklingsdeltagare.

Phu Quoc stannade vi på 5 dagar, julaftonen tillbringades på stranden dag och kväll. Därefter återvände vi till Saigon där vi bodde på ett fasligt dyrt hotell 3 nätter. 100 us$++/natt! Nåväl. Bra läge iaf. Shoppade på marknaden varje dag. Tyger, kläder, turistgrejer, jättefina lampor i olika färger! Man vet bara inte vad man ska göra av allting. Vi gjorde en guidad utflykt till Cu Chi tunnlarna en bit norr om Saigon där en stor roll hade spelats under kriget. Otroligt intressant! Tunnlarna hade man redan börjat bygga under 40talet under befrielsekriget mot Frankrike och idag består tunnelnätet av ca 20 mil underjordiska tunnlar! Under Vietnamkriget mot USA var Cu Chi en stor och viktig bas för Vietkongarmén. Man hade sjukhus, vapenfabrik, skola och bostäder under marken! Naturligtvis fick även vi krypa i tunnlarna. Guiden ledde oss bort från den utvidgade turistanpassade tunneln och vi fick istället testa "the real thing" som hon sa. Det känns fortfarande i benmusklerna hur man fick krypa och åla sig fram!

På rangliga broar som den här fick F köra moppe!

onsdag 19 december 2007

Se på vår tröskel står…. Fröken Tabu

Här i Taiwan så finns faktiskt, hör och häpna Lucia!
Jo, dels för att svenska Exportrådet tillsammans med en del andra svenska företag ser till att det finns för oss svenskar. Så var fallet förra fredagen, en dag försent. Lucia hade flygit till Taiwan tillsammans med en kör från Sverige som uppträdde tillsammans med svenska barn boende i Taipei. Väldigt trevligt. Men känslan fanns inte riktigt där ändå. Vi hade samlats i entrén till någon skola. Högtidskänslan fattades. Men något som inte fattades var lussebullar! Åt ett par stycken samt smugglade med mig hem till F som vid 7 tiden på kvällen fortfarande var fast på jobbet. Sen hade dom även köttbullar, lite bröd med julskinka på! Samt glögg! Jag vet inte vem det var som hade gjort den glöggen men jag tror att den var gjord enligt farbror Melkers recept, efter behag! Är inte så förtjust i alkoholhaltig glögg överhuvudtaget men då möjligheterna till glögg är rätt så få här drack jag upp.

Egentligen är det tabu att stå på tröskeln här. Kanske är det hemma också. Vet inte. Men Luciasången finns även på kinesiska! Dock handlar det om en mörk och dimmig plats, så de flesta kineser tror att Santa Lucia är en plats. Men melodin är precis som vi känner den. Samt Saaanta Luuuciiiiaaaa! Santaaaa Luciaaa! Jag har även upptäckt att ”små grodorna” finns på indonesiska! Världen går runt. Är det inte fantastiskt?!

tisdag 11 december 2007

Vinterkräksjukan

Nu äre vinter! Snart äre jul också! Detta i ett land där man inte ens firar jul... Starbuck's har haft uppe sin juldekorationer flera veckor nu. Christmas toffe nut latte coffee eller vad det nu heter. Vadå glögg? :)

I lördags var jag och F och shoppade julklappar! Vad sägs om en Barbiedocka som sjunger på kinesiska till min systerdotter?! Rätt coolt må jag då säga. Inte för att sakerna kommer att hinna fram i tid men det må väl då vara hänt. Det var inte i tid förra julen heller.

I söndags åkte jag med mina språkutbytarvänner till en by som heter Jiufen, "de 9 familjerna". Tydligen bodde det bara 9 familjer där, förr. Det var rätt så fin utsikt mot kusten från denna lilla bergsby som lockade hundratals turister. Mina vänner hade sagt att vi skulle äta massor med mat. Härligt! Här var en som var hungrig! Jag vet att mitt förra inlägg handlade om mat, rätt så god mat. Hotpot. Men...detta var inte så gott...

Den första klumpen liknade helt ärligt nån typ av inälva, fast det var det inte. Rödfärgat fläskkött med ingefära inbäddad i en geleklump med gelesås. Hmmm.... jag åt fläsket, lite av det andra men kunde inte äta upp trots goda försök. Därefter ställde vi oss i en ny matkö. Nu skaru få smaka! Jaha, nu var det en grön klump, gjord på geleris (?) och inuti en gegga av strimlad rättika. Detta skulle vara sååå gott lovade dom. Jag tog en liten tugga för jag var skeptisk, men lovade mig själv att hålla god min och pröva alla dessa "läckerheter". Denna lilla ynkliga tugga växte och växte i min mun. Jag visste inte om jag skulle spotta ut det eller inte, men tänkte att det vore dåligt uppförande, så jag tuggade och tuggade och kände hur det la sig som ett lock i halsen. Jag slapp äta mer.

Därefter gick vi förbi massa matstånd, jag fick den ena smakbiten efter den andra. Gelesaker och sånt som är bra för "hälsan", dvs. äckligt. En gelesak kunde jag faktiskt äta, den var rätt okej. Liten! Så därför gick vi till en restaurang där jag fick en varm soppa med massor av dessa små gelesaker tillsammans med röda bönor, gröna bönor och kidneybönor. Åh vad jag var hungrig nu! Jag åt hälften.

Sen, skulle vi ha nåt att dricka. Vi gick till ett téhus (tror jag), och jag ville verkligen ha nåt jag visste vad det va. Definitivt inget varmt. Jag ville ha en iskall cola. Efter de frågat 5 ggr om jag verkligen ville ha cola, så tog jag vad de rekommenderade, en kall mjölkdrink med krossade nötter i. Det skulle dröja många timmar innan jag verkligen fick min cola...

På väg tillbaka till Taipei, det var mörkt ute, kallt och ruggigt, bussen skumpade fram och tillbaka, det enda jag kunde tänka på var dagens skörd av gele. Jag trodde inte jag skulle klara resan hem! Men det gjorde jag. Sen avslutade vi med shabu shabu (hotpot) i Taipei.