Härliga färger

En av de första färgerna man lärde säga på kinesiska, var brun. Det heter nämligen "kaffe-färg".

Men nu har jag upptäckt att det finns många fler intressanta färger.

- istället för äggskalsvit, så refererar väldigt många till ris, och därför heter denna färgen här "ris-färg"

- har man blont hår så säger man "guld-färg"

- Kan ni gissa vilken färg "puder-röd" är? Rosa :)

- klarröd heter "stor röd"

- Hudfärg heter snarare "kött-färg", inte riktigt hur jag skulle uttrycka mig, då låter hudfärgat mycket bättre (om man bortser från det faktum att det finns olika hudfärger...hmm...)

Men, när man pratar om en persons hudfärg, så finns det i stort sett bara 2 färger, vit och svart. Ibland händer det att folk säger "Du är så vit!" Eh... jo, jag är ju det. Eller har folk fått en solbränna så har dom "blivit svart".

Det är kul, att allt verkar så ologiskt, rena rama grekiskan, men hur man pratar och ord för saker och ting har så stort sammanhang. It makes sense helt enkelt. Som t.ex. kaffefärg. Den är bra.

Glad påsk (det var någon som sa att det är påsk nu, inget man direkt firar här...)

April april...

1a April. Tiden går fort. Man tappar mycket information av omvärlden. Aftonbladet är inte mycket att surfa på för att hålla sig a jour, och inte "orkar" man gå och köpa tidningen här heller varje dag. Inte för att tidningarna här heller är så mycket att hurra för.

Den största tidningen för utlänningar i Taiwan är Taipei Times, finns även en som heter China Times, det är väl 50-50 ungefär. 

Tidigare i veckan, i onsdags då det var 1a April så publicerade Taipei Times ett Aprilskämt, det handlade om de omåttligt populära pandabjörnarna på Taipei Zoo, att de i själva verket var vanliga Taiwans brunbjörnar som hade färgats vit och svart. Ett enkelt skämt helt enkelt. Några fattade det, andra inte. Och dom som inte fattade skämtet blev rasande, de politiker som inte fattade skämtet krävde en ursäkt och en dementering av uppgifterna.  Aprilskämt är inte en tradition i detta land kan tilläggas. Folk fattar det helt enkelt inte.

Traditionen säger att man gör som man blir tillsagd, om tidningen skriver en sak så är det så som det är. Det finns inga kritiska ögon, varken hos vanliga människor som läser en enkel dagstidning, eller hos studenter. Istället ska man respektera vad andra människor säger, speciellt äldre, och har dom fel så ska man acceptera det felet, och ingenting säga. För påpekar man en felaktighet leder detta till att den personen som har fel "tappar ansiktet". Dvs. det går inte att diskutera saker och komma fram till nya beslut, utan man gör som man alltid har gjort och ibland gör saker fel. Men det gör ingenting, han som kom på dom här tokigheterna  har i alla fall inte tappat ansiktet. Herregud... detta ansiktet som folk är så rädda att tappa... 

Svår halka, björnar vaknar ur idét, skidolyckor, isrally...

Ja, inte här då! Det går dock att läsa på vk.se. Västerbottens-Kuriren.

När man jobbade på Solis läste man delar av tidningen varje dag, mer eller mindre. Men nu speglas en helt annan värld! En värld långt bort på andra sidan jordklotet och man har svårt att relatera till saker som halka, skidolyckor, bilder på skotrar och snö. Jag fattar ingenting.

Då förra veckan när Fredrik var i Thailand regnade det lite grann, men sen nu hela veckan som varit har det varit hur fint väder som helst! Kortbyxor eller kjol och en t-shirt. Skönt!! Rätt svettigt också vissa dagar! Så det där med snö och sånt, det känns svårt att förstå. Men det borde vara tvärtom, för det är ju ändå bara Mars ännu! Kortbyxor i Mars, det är konstigt det!

Smink

Under veckans lektion på universitetet var en av våra läxor att fundera ut något vi tycker är annorlunda i Taiwan, jämfört med våra hemländer.

En tjej i klassen, från Vietnam, påpekade det här med smink. Hon tycker taiwaneserna sminkar sig väldigt mycket. Detta vet jag inte om jag ska hålla med om men det kanske stämmer. 

Men läraren påpekade hur det fungerade i Japan! (tur detta inte är Japan ska jag börja med att säga...) I Japan nämligen, så ska varje god kvinna, singel som gift, vare sig man arbetar eller är hemmafru, sminka sig! Den kvinna som inte sminkar sig kan uppenbarligen inte ta hand om sig själv och kan därmed inte ta hand om hemmet och därmed inte god nog att gifta sig med. En osminkad kvinna blir nog ogift livet ut om hon har otur. Det var ungefär så det lät. Det lät som en överdrift men de 2 klasskamrater jag har som är från Japan, höll med. Det var så och så tyckte dom också. En kvinna som inte sminkar sig, vad är det för en typ?

Som sagt, tur att detta inte är Japan. Man får ju vara glad bara man hittar tiden att ta en dusch! Och då har jag bara 1 barn...

Men annars tycker dom om här i Asien att vara vit. En gång hade jag köpt en ansiktsmask, jag hade på  mig den i ca 20 minuter eller liknande, och när jag tog av mig den var jag alldeles likblek i ansiktet! Schnyyyggt eller? 

Men dessa produkter hjälper dom faktiskt att bli vita, kanske inte så vit som Michael Jackson, men ändå. Hemma i Sverige brukar flickorna springa omkring i korta kjolar och brunbrända ben, sen kommer jag med likvita ben. Men här! Här är tjejerna ännu blekare ännu vitare än jag som nordeuropé. 

kanske inte så här extremt...men nära nog

Klara färdiga .... kryp, stå, ramla och prata!!

Nu händer det mycket här må ni tro!

På ungefär en vecka så har Nils

1) Lärt sig krypa. Han har ju ålat så fort man har lagt han på ett plant underlag så har han satt iväg. Och i ungefär en månads tid har vi trott att "nu kan han snart krypa". Och nu kan han det! Förra lördagen satte vi som startdatum. Och på bara en vecka har det börjat gå undan!

2) inte ens en vecka efter krypet så kliver jag upp mitt i natten för att han gnäller. Det är lite mörkt och jag ser inte så bra, så döm av min förvåning när ungen står upp och skrattar till! "Ungen står ju upp" säger jag till F. (som senare under dagen tog fram skruvmejseln och sänkte bottenplattan i spjälsängen).

3) på natten stod han upp, på morgonen ramlade han. Inte ur sin spjälsäng, men ur mamma och pappas säng. Alla låg vi och sov trodde vi, utom Nils. Pang bom så vaknade vi med en smäll! Nisse hade åkt i golvet med huvudet före. Usch vad hemskt, men det gick fort över.

4) Nånstans i den här veckan, mellan krypet och ståendet och ramlandet, så har han också sagt sitt första ord. Nämligen MAMMA! Det var först F. som sa att han sa mamma. Men jag trodde inte på han. Sen sa han det igen, och igen (bara när han var ledsen). Så då ringde jag till min egen mamma, och frågade om det verkligen var mig han menade - mamma. Och inte bara ma-ma. Men det är nog mamma han säger. Och varje gång han säger det desto mer övertygad blir jag om att det är så det är. 7 1/2 månad och han har sagt sitt första ord. Sen att det är mamma är ju kul. Taskigt om det hade varit "lampa" juh!

Men det här med språkinlärning. Många säger det att Nils kommer att bli en smart grabb med mycket språk "gratis". Svenska, engelska och kinesiska! Hmm... jag vet inte jag det. Allting beror ju naturligtvis på hur länge vi bor här, men om han verkligen ska lära sig ett språk och inte tappa alltför mycket måste han nog vara ganska stor. Det är ju inte så att man övar engelska och kinesiska alltför mycket i Sverige.

Men vilket språk ska man egentligen prata med honom? 

Svenska - jag har hela tiden varit övertygad om att det ligger något speciellt i modersmålet, det finns känslor i det som du aldrig skulle kunna förmedla med ett annat språk. Och även om du kan dom orden så är det så mycket i ett språk förutom ord, det är känslor, toner, intentioner etc. Så varför ska man INTE prata sitt modersmål med sitt barn och tappa den speciella kommunikationen man kan uppnå? T.ex. de invandrare i Sverige som pratar svenska med sina barn, för att dom ska lära sig svenska och kunna umgås med svenskar och för att dom själva ska få öva på svenskan. Sen står dom där och barnen är vuxna och pratar bara svenska. Tänk om man skulle få Alzeihmers då? Glömma svenskan och då har man bara sitt modersmål kvar, men ingen som förstår en? 

Men... å andra sidan så kommer vi ju inte att bo här för evigt, vi kommer ju att flytta hem till Sverige någon gång. Och då pratar ju alla svenska. Kanske ska man försöka lära honom kinesiska så att han kan umgås med alla miljarders miljarder kinesungar? Eller kommer han att lära sig det själv?

Men engelska då? Det är väl det språket vi använder mest när vi umgås som en familj utanför hemmet. Kinesiska är det ju bara jag som pratar när jag går på affärn etc. 

Dock ska man inte vara rädd att en utveckling av några andra språk skulle leda till en bekostnad av svenskan. Det är aldrig fel att lära sig fler än ett språk. Det vore ju roligt, och bra om han kunde växa upp med ytterligare ett språk, förutom svenskan. Så vilket ska det bli? Och hur ska det gå till? Ska jag börja läsa sagor på kinesiska eller engelska? Eller ska jag behålla kommunikationen på svenska för att kunna förmedla känslor på ett sätt jag aldrig kan göra på vare sig engelska eller kinesiska.

Gör er beredda på Earth Hour

Det är lika bra att lägga in en påminnelse på mobilen!

Lördagen den 28e Mars mellan kl. 20:30 och 21:30 kommer miljontals människor att släcka lamporna för att sända en signal till världens ledare att ta klimatfrågan på fullaste allvar. 934 städer i 80 länder har anmält sitt deltagande!!

Alltifrån skolklasser, kommuner till privatpersoner kan anmäla sig! Jag uppmanar alla som läser min blogg (ni få tappra familjemedlemmar och vänner) att anmäla er! I alla fall komma ihåg denna dag och denna tid och släck lampan. En timmas myspys med värmdeljus och en kortlek.

Film på Youtube om Earth Hour 2009

Världsnaturfonden om Earth Hour 

Anmälan Privatperson

I Taipei så släcks 101an. Då kan väl du släcka en sketen lampa?!

Och sprid budskapet till vänner och jobb!

Då var det dags igen....allting på en gång

Då var det dags igen - PANIIIIIK! Hjälp!

Jo, det är dags att börja skolan också imorgon, men det var inte det jag tänkte på. Jag tänkte ju naturligtvis på det här med visum! Dags att förlänga igen. Det var bara tur jag kom ihåg det, jag tänkte på det hela förra veckan men nu denna så vips - borta. Det var en vägkorsning som påminde mig att jag var tvungen att gå till Immigrationsverket och förlänga visumet. Fort hem, så fort det går med tunnelbana och byte och folk i vägen. Väl hemma hittar jag Fredriks pass, Nils pass, men inte mitt! Nu blev det så där jobbigt igen. Inga pengar för jag hade för mig att det kostade pengar att förlänga (vilket det naturligtvis inte gjorde). Fredrik sympatiserar och kommer hem, men jag hittade passet, i förrådshyllan av alla ställen. Vi tar en taxi alla 3 till Immigrationsverket. Väl där kom jag på att jag hade glömt att ta med födelsebeviset, eftersom att min anledning till att besöka Taiwan är ju att besöka min son och då måste det finnas bevis att vi är släkt. Oj oj oj.... Men, handläggaren var snäll och tittade i arkiven och skrev ut ett inskannat dokument, nämligen födelsebeviset! Tack för det. Allt är okej, jag får stanna till den 4e Maj, innan det är dags igen.

Detta visumkollijoks tar på mina nerver. Jag var beredd att åka hem imorgon! Men nu är jag glad att jag slipper infria mina uttalanden. Jag vill ju vara här! Inget snack om saken.

Men nu kan jag bara se framemot att börja skolan igen! Imorgon är det dags. :)