Goda råd börjar hagla in...

Kanske är det tur i oturen att inte känna så många mammor här i Taiwan, man slipper alla "goda" råd. Men de kommer till oss också genom F's arbetskamrater.

T.ex. förra veckan då vi firade Nils 1 månad så fick vi ett sånt "gott" råd, gott som att de menar ju väl i alla fall.

- Ni ska inte bära barnet för mycket för han kommer att bli ett osäkert barn.

Hmm... vad svarar man på det? Han är 1 månad gammal! Jag tror nog att man kan bära sitt barn då. Så länge man själv orkar så varför inte? Jag tror nog snarare att han känner sig mycket tryggare då han får vara i någons famn och somnar på stubinen, eller om han är vaken så får han vara med, inte bara ligga på golvnivå och titta på stora jättar som rör sig "där uppe", där han ändå inte kan se oss ordentligt. Alltså tror jag han känner sig säkrare genom att få vara med och har lätt för andra och han själv att ta kontakt. Men det är ju bara min åsikt, Nisses mamma...

Samma person (hon är själv mamma till en 5åring ska tilläggas) skickade ett gott råd med F hem. 

- Ni ska linda honom och ha jättekallt i rummet

På sjukhuset lindades det bäbisar. Jättegulligt på ett sätt och jag förstår verkligen den trygga tanken bakom, och vi lindade också honom på sjukhuset. Men så fort vi kom hem så var det av med alla filtar (och en mer behaglig temperatur i rummet ska jag också säga!). Visst, lindar man en bäbis så sparkar han inte heller av sig täcket, men problemet existerar inte då det faktiskt blir för varmt med täcke. Han svettas trots att han bara har pyjamas på sig, så något täcke behövs inte. 

Lindning av barn har trots allt en ganska intressant historia. Ända sedan medeltiden har man lindat barn, om inte ändå längre tillbaka. Och redan på 1700 talet började man att kritisera detta tillvägagångssätt, men man fortsatte in på 1900talet i alla fall. Och idag rekommenderas det t.ex. inte av Världshälsoorganisationen. Något som man dock inte hört talas om i Taiwan verkar det som, varken hos gemene man eller ens på sjukhuset (sjuksköterskorna fattade inte varför man inte gjorde det i resten av världen...)

Jag kan tillägga att när vi var på sjukhuset så var det ett väldigt lätthanterligt litet paket! Det får jag hålla med om, och det är alldeles säkert en trygghet för barnen, dock ska man nog inte hålla på och linda för länge. Dom måste ju få sparka av sig och gör dom det är ju också ett tecken på att dom vill vara fri. Lätthanterligt javisst -  fast tänk vad mycket roligare det är med en bäbis! 

så här vackert var vi lindade på sjukhuset...

Läs mer på nätet:

Populär Historia

Terra Scaniae - Barnets Historia

Happy one month 小包！

I torsdags var det hela en månad sedan som Nisse föddes! Det går fort, och han väger redan över 5 kg. Snart är han väl 18 och ska flytta hemifrån. 

Nu när han är en månad så får han komma ut på "lagliga" promenader, och jag får tvätta håret "lagligt". Denna första månad är väldigt viktig inom kinesisk kultur och jag har ju tidigare fått ett par kommentarer om att jag och Nils är utomhus alldeles för tidigt. Det som denna "hemma-månad" kommer ifrån har att göra med det kinesiska "qi", balansen i kroppen och energiflödet.

När en kvinna väntar barn anses kroppen och energiflödet vara varm, när barnet sen är fött så blir man kall. Av denna månad så kommer alltså att man ska restaurera kroppens energiflöde och balans. Och det är också av denna "simpla" anledning som kvinnor i västvärlden får rynkor och ser äldre ut i förtid, än sina kinesiska medsystrar, de som gjort denna hemma-månaden vill säga. 

När barnet är en månad gammalt är det då dags att fira barnet! F's kollegor som också fått barn tidigare har firat detta genom att bjuda sina kollegor på sticky rice indränkt i olja samt ett kycklinglår och ett rödfärgat kokt ägg, rött som symbol för lycka och välstånd etc. i kinesisk kultur. Om man får en pojke vill säga, skulle man få en flicka så bjuder man enligt taiwaneserna "en kaka eller nåt...". Mmmm... Pojkar är ju "mer" värda här ur en kultursynvinkel. 

      vs. detta...

Vad ser godast ut???

Vi bjöd på mumsiga tårtor! Och sen gjorde vi nånting som vi tror få taiwaneser och kineser gjort, nämligen tagit med sig ungen till jobbet! Lilla Bao kom och hälsade på Stora Bao! :) Alla tyckte naturligtvis att han var "hâo kêaì", väldigt söt. 

Som traditionen bjuder hade F's kollegor samlat ihop pengar och gav oss ett så kallat "rött kuvert", rött för lycka å sånt som sagt (oerhört viktig färg här, används också när man gifter sig , fattas bara annars". 

小包, vilket äventyr att få födas på andra sidan jordklotet! Hoppas han bara kommer ihåg det sen när vi flyttar härifrån. 

kollegorna på jobbet beundrar den lilla

"waì guó baby", den utländska bäbisen

Det ska börjas tidigt att prya på pappas jobb.