Semester Vietnam

För 2 dagar sedan kom vi hem från Vietnam där vi spenderade julen. Direktflyg från Taipei till Saigon (Ho Chi Min) tog ca 3 timmar, därefter tog vi inrikesflyg, propellerplan ut till en ö som ligger på västkusten som heter Phu Quoc [fu kåck].

Vietnam är lite omtalat för att vara det nya Thailand. Ja, det kanske det är också men inte än. Det är ett mycket fattigare land än Thailand, därmed också billigare, så dom har en lång väg kvar att "turistanpassa" men ändå fullt möjligt och trevligt att ta sig med t.ex. en familj. Phu Quoc handlar dock bara om att sola och bada. Men vi for ändå på en utflykt, som också den handlade om att sola och bada och snorkla. Kul, men kanske ännu roligare om man kan/vill snorkla. Är inge kul att tappa linserna och man kan inte snorkla med glasögon och utan sånt ser jag ändå ingenting. Men F har bra syn, därmed också snorklingsdeltagare.

Phu Quoc stannade vi på 5 dagar, julaftonen tillbringades på stranden dag och kväll. Därefter återvände vi till Saigon där vi bodde på ett fasligt dyrt hotell 3 nätter. 100 us$++/natt! Nåväl. Bra läge iaf. Shoppade på marknaden varje dag. Tyger, kläder, turistgrejer, jättefina lampor i olika färger! Man vet bara inte vad man ska göra av allting. Vi gjorde en guidad utflykt till Cu Chi tunnlarna en bit norr om Saigon där en stor roll hade spelats under kriget. Otroligt intressant! Tunnlarna hade man redan börjat bygga under 40talet under befrielsekriget mot Frankrike och idag består tunnelnätet av ca 20 mil underjordiska tunnlar! Under Vietnamkriget mot USA var Cu Chi en stor och viktig bas för Vietkongarmén. Man hade sjukhus, vapenfabrik, skola och bostäder under marken! Naturligtvis fick även vi krypa i tunnlarna. Guiden ledde oss bort från den utvidgade turistanpassade tunneln och vi fick istället testa "the real thing" som hon sa. Det känns fortfarande i benmusklerna hur man fick krypa och åla sig fram!

På rangliga broar som den här fick F köra moppe!

Se på vår tröskel står…. Fröken Tabu

Här i Taiwan så finns faktiskt, hör och häpna Lucia!
Jo, dels för att svenska Exportrådet tillsammans med en del andra svenska företag ser till att det finns för oss svenskar. Så var fallet förra fredagen, en dag försent. Lucia hade flygit till Taiwan tillsammans med en kör från Sverige som uppträdde tillsammans med svenska barn boende i Taipei. Väldigt trevligt. Men känslan fanns inte riktigt där ändå. Vi hade samlats i entrén till någon skola. Högtidskänslan fattades. Men något som inte fattades var lussebullar! Åt ett par stycken samt smugglade med mig hem till F som vid 7 tiden på kvällen fortfarande var fast på jobbet. Sen hade dom även köttbullar, lite bröd med julskinka på! Samt glögg! Jag vet inte vem det var som hade gjort den glöggen men jag tror att den var gjord enligt farbror Melkers recept, efter behag! Är inte så förtjust i alkoholhaltig glögg överhuvudtaget men då möjligheterna till glögg är rätt så få här drack jag upp.

Egentligen är det tabu att stå på tröskeln här. Kanske är det hemma också. Vet inte. Men Luciasången finns även på kinesiska! Dock handlar det om en mörk och dimmig plats, så de flesta kineser tror att Santa Lucia är en plats. Men melodin är precis som vi känner den. Samt Saaanta Luuuciiiiaaaa! Santaaaa Luciaaa! Jag har även upptäckt att ”små grodorna” finns på indonesiska! Världen går runt. Är det inte fantastiskt?!

Vinterkräksjukan

Nu äre vinter! Snart äre jul också! Detta i ett land där man inte ens firar jul... Starbuck's har haft uppe sin juldekorationer flera veckor nu. Christmas toffe nut latte coffee eller vad det nu heter. Vadå glögg? :)

I lördags var jag och F och shoppade julklappar! Vad sägs om en Barbiedocka som sjunger på kinesiska till min systerdotter?! Rätt coolt må jag då säga. Inte för att sakerna kommer att hinna fram i tid men det må väl då vara hänt. Det var inte i tid förra julen heller.

I söndags åkte jag med mina språkutbytarvänner till en by som heter Jiufen, "de 9 familjerna". Tydligen bodde det bara 9 familjer där, förr. Det var rätt så fin utsikt mot kusten från denna lilla bergsby som lockade hundratals turister. Mina vänner hade sagt att vi skulle äta massor med mat. Härligt! Här var en som var hungrig! Jag vet att mitt förra inlägg handlade om mat, rätt så god mat. Hotpot. Men...detta var inte så gott...

Den första klumpen liknade helt ärligt nån typ av inälva, fast det var det inte. Rödfärgat fläskkött med ingefära inbäddad i en geleklump med gelesås. Hmmm.... jag åt fläsket, lite av det andra men kunde inte äta upp trots goda försök. Därefter ställde vi oss i en ny matkö. Nu skaru få smaka! Jaha, nu var det en grön klump, gjord på geleris (?) och inuti en gegga av strimlad rättika. Detta skulle vara sååå gott lovade dom. Jag tog en liten tugga för jag var skeptisk, men lovade mig själv att hålla god min och pröva alla dessa "läckerheter". Denna lilla ynkliga tugga växte och växte i min mun. Jag visste inte om jag skulle spotta ut det eller inte, men tänkte att det vore dåligt uppförande, så jag tuggade och tuggade och kände hur det la sig som ett lock i halsen. Jag slapp äta mer.

Därefter gick vi förbi massa matstånd, jag fick den ena smakbiten efter den andra. Gelesaker och sånt som är bra för "hälsan", dvs. äckligt. En gelesak kunde jag faktiskt äta, den var rätt okej. Liten! Så därför gick vi till en restaurang där jag fick en varm soppa med massor av dessa små gelesaker tillsammans med röda bönor, gröna bönor och kidneybönor. Åh vad jag var hungrig nu! Jag åt hälften.

Sen, skulle vi ha nåt att dricka. Vi gick till ett téhus (tror jag), och jag ville verkligen ha nåt jag visste vad det va. Definitivt inget varmt. Jag ville ha en iskall cola. Efter de frågat 5 ggr om jag verkligen ville ha cola, så tog jag vad de rekommenderade, en kall mjölkdrink med krossade nötter i. Det skulle dröja många timmar innan jag verkligen fick min cola...

På väg tillbaka till Taipei, det var mörkt ute, kallt och ruggigt, bussen skumpade fram och tillbaka, det enda jag kunde tänka på var dagens skörd av gele. Jag trodde inte jag skulle klara resan hem! Men det gjorde jag. Sen avslutade vi med shabu shabu (hotpot) i Taipei.

Mat på fat!

Visst har man ätit kinamat hemma i Sverige. Säg någon som inte prövat biff med bambuskott eller den klassiska rätten ”Fyra små rätter”. Skillnaden mellan Kinamat i Sverige och Kinamat i ett Kinaland, som Taiwan är, är att det är rätt så smaklöst hemma. Visst är bambuskott gott, men själva rätten i sig är rätt så smaklös, och visst får man med sojasås och chilisås, men hur många gånger kommer man ihåg att ta det på maten? Oftast struntar man i det och då är det klart att det ingenting smakar. Västerniserad Kinamat.

Men här i Taiwan så finns maten i väldigt större variationer. Alla möjliga geggor och grytor och variationer på biff i bambuskott. Allting som serveras med ris. Det man smakat hittintills i alla fall. Hemma skrattar vi gott åt alla kinesiska turister som envisas med att besöka varje Kinarestaurang. Vad gör västerlänningarna i Kina då? Man tar det säkra före det osäkra och besöker en europeisk restaurang, t.ex. italienskt (som mest består av tråkig pasta och en dålig gjord sås till det, ungefär som svenskarnas tolkning av Kinamat). Många är dessutom rädd för att få upprörd mage, och istället för att besöka toaletten stup i kvarten, så tar man alltså det säkra före det osäkra och besöker t.ex. McDonalds.

Men på tal om hamburgare så är det klart att dom har sina egna specialiteter här också. I mer eller mindre hela Asien är dom tokiga i Hello Kitty, och då är det klart att dom har en Hello Kitty-hamburgare för barn! Den går hem hos vuxna västerlänningar också, dom som vet vem Hello Kitty är i alla fall. Vi andra har bara hört talas om henne och att folk hemma tycker hon är ”cool”, så vill man ha en ”cool hamburgare” kan man ta sig en Hello Kitty-hamburgare. F har ännu inte köpt en sådan, så vitt jag vet! Och föredrar man någonting annat kan man gå på ett ställe som heter ”Mos Burger”, och där serverar dom, om inte, risburgare! En helt vanlig hamburgare, men istället för bröd så har man ris. Yummi? Eller varför inte testa Mos Burger’s senaste variant, varmkorv i indiskt naanbröd med cesarsallad!!

Nej, vill man testa lokal och inhemsk mat ska man antingen besöka nattmarknaderna eller så ska man ta mod till sig och testa någon av dessa till synes obetydliga små restauranger med ibland rullande kök och servering. Kanske inte skulle godkännas av hälsovårdsmyndigheten, men lite skit rensar magen som mamma alltid sa. (F har aldrig hört talas om det talesättet!)

Något som är mycket gott är dumplings i alla de former. De är ångkokta små knyten som fyllts med t.ex. grönsaker eller kött ett liknande. Dessa doppar man i lite soja och äter. I Hong Kong och Kantonområdet kallar man dessa för dimsum. Sen finns det något större dumplings också, så det hela påminner lite grann om palt…?

Eller varför inte testa tofu? Finns i alla de möjliga sorter och former och utseenden. Specialiteten här i Taiwan heter ”stinky tofu”. Detta är Taiwans motsvarighet till surströmming, dvs. det smakar inte lika illa som det luktar. Vanlig tofu är vad man kallar en sojabönsost, vanlig och populär ingrediens.

Folk äter inte lika mycket ris nuförtiden som man gjorde förr. Nu äter man mycket kakor, helst på Starbuck’s om man har råd med det. Köp vilken sort som helst, det spelar ingen roll för alla smakar ändå likadant. Artificiellt! Kaffet är det dock inget som helst fel på! (men det måste vara Starbuck's....)

Men det bästa av allt tror jag ändå är Chinese Hotpot! Eller även kallat Shabu Shabu. Same same but different. Här gäller det att få det stekta fläsket kokt. Äter man hotpot sitter man t.ex. 5 personer runt ett bord och i mitten har man en stor kokande skål eller panna med kryddat vatten. Äter man på Shabu Shabu har var och en varsin liten panna som kokar. Sedan beställer man in lite olika saker man har lust att koka, t.ex. räkor, musslor, kött, kyckling, grönsaker, svamp, tofu, nudlar etc. Hur gott som helst! En rätt att ta med sig ”hem” till Sverige!

Det bästa med maten i den kinesiska kulturen är att man umgås med varandra och att man delar maten med varandra. En måltid består av flera olika rätter som man plockar små munsbitar från och lägger på sin egen tallrik eller om man bemästrar pinnarna på smidigaste sätt, rätt in i munnen! En enkel regel är att ha lika många rätter som det är människor runt bordet. Det bästa sättet att hinna med och smaka av allting som finns, både gott och mindre gott bör smakas för upplevelsens skull, även stinky tofu!


ätpinnar
Enligt pinnetiketten så ska man inte spetsa maten med pinnarna, men om ingen ser så kan det vara lite lättare att verkligen få mat i munnen, i alla fall om det rör sig om sådana objekt. Ris kan vara lite knepigare att äta med pinnar, glöm Uncle Ben’s! Det går inte. Lite klibbigare ris är rätt okej, men man får vara snabb innan man delar av hela ”risklumpen” och den faller isär. Att man slafsar och tappar och spiller är inga problem. Kineserna själva grisar ner rätt rejält själva så den sidan av bordsetiketten har man åsidosett.

Det finns många regler men det finns även många spådomar vad gällande ätpinnarna. En myt är en kvinna som håller sina pinnar högt upp kommer att gifta sig med någon från ett land långt borta, och någon som håller längre ner kommer då att gifta sig med någon närmare hemmet. Det är också en populär gåva till bröllopspar eftersom dom kommer i par och bör ej separeras då de är oanvändbara. Dessutom så är det en önskan om en kommande son då det kinesiska ordet för ätpinnar påminner om orden för ”snabbt” och ”son”.

Traditionellt sett så hålls pinnarna i höger hand, även för de som är vänsterhänta.
Detta ska även det härröra från någon gammal myt. Eller så beror det helt enkelt på att man inte ska störa sin bordsgranne till vänster.

Några problem förutom att det är svårt att äta med pinnar som kan uppstå är den ofantliga mängden trä som går åt att göra de 45 miljarder ätpinnar som slängs av enbart kineserna varje år! Man har försökt få folk att slänga mindre ätpinnar och i Kina har man infört en 5% skatt på ätpinnarna som säljs.
Ett annat problem är att man kan drabbas av artros som bryter ner ledernas brosk i händerna av allt för ivrigt plockepinn.

Bilder kommer från gårkvällens hotpot-möte!

kockarna tillagar inte maten, bara lägger upp på fat, det är du själv som lagar maten.

här står vi i sås-kön, blandar chili, vitlök, springonion etc. med geggor och sojor och lite äggula på det!

Det värsta med Taiwan...

Det finns en sak som jag inte tycker om med Taiwan och det är allt bestyr med visumhanteringen! Det ger mig mycket ångest! Varje gång jag tänker på det blir jag arg och ledsen. Förra året så hade jag ett visitor visa med en 6 månaders giltighet. Men jag kunde bara vara här i 60 dgr, och sen måste jag lämna landet. Denna gång skulle jag söka ett studentvisum, men eftersom att det blev så stressigt på slutet innan avresa så hann papperen från skolan inte komma i tid för mig att söka ett visum. Men väl på plats så sas det att jag kunde ändra mitt turistvisum jag hade kommit in på till ett studentvisum. Men….anta aldrig att någonting går att lösa smidigt i detta land! Taiwan, eget land eller inte men det är ändå byggt på en kinesisk kultur, och kinesisk byråkrati inte minst har påverkat hela denna del av världen. Motbevisa mig gärna men jag har för mig att byråkrati ”uppfanns” i Kina. Har i alla fall påverkat den kinesiska och kejserliga historien genom tidens gång.

Bara någon nämner visum i min närhet börjar jag kallsvettas. Usch. Hemskt. Men vad kan man göra åt saken. Jo, man åker utomlands och söker nytt visum. Förra året åkte vi utomlands ett par gånger för att förlänga visumet, vilket man inte kunde förlänga bara genom en stämpel i passet på polisstationen (vilket dom hade sagt på Taipeikontoret i Köpenhamn!). Men nu var jag tvungen att söka ett helt nytt visum, på studiegrund. När hela den här baletten tar slut vet jag inte, men vi kan nog räkna med en fortsättning. Detta visum är bara giltigt i 3 månader, och för mig att kunna söka ett ARC – Alien Residence Visa, måste jag vara här i 4 månader. Alltså… en fortsättning kommer nog att följa…

Macau
Som sagt, man åker utomlands för att lösa sådana här problem.

Förra året blev det Hong Kong och Thailand, nu blev det Macau. Eftersom F’s pass sprack och flög i bitar efter hans senaste resa till Shanghai så kunde han inte följa med.

Macau var en av de första europeiska kolonierna i Asien, och blev också den sista tillsammans med Hong Kong. Hong Kong tillhörde Storbritannien, det vet alla. Mindre vet någonting alls om Macau. Det tillhörde Portugal, och av den anledningen så är alla skyltar och gatunamn både på kinesiska (kantonesiska, ej det vanliga mandarin) och på portugisiska, men ingen pratar det! Det finns fortfarande ett fåtal portugiser bosatta i Macau samt en handfull kineser som lärt sig portugisiska, det går inte ens att fråga efter en gata på portugisiska, ingen vet vad det är för något.

Här bor drygt ½ miljon invånare på tillsammans 22 kvadrat km. Det har tillhört Portugal i närmare 450 år, och här är tillåtet allt som annars är förbjudet i Kina, t.ex. spel om pengar och prostitution. Mycket spel och casinon såg jag, men inga prostituerade. Casinoverksamheten påminde om det man sett från Las Vegas på tv med blinkande lampor överallt. Hade jag hetat Pröjtz skulle jag nog spelat, istället heter jag Olofsson och hittar kaffe. Fanns bara 1 Starbuck’s, låg dessutom i närheten av en trevligare centrumdel om man inte letar efter spelmaskinerna.

Den mest berömda sevärdheten är St. Paulskyrkan, byggt början på 1600talet av en italiensk jesuit. Mitten på 1800talet brann kyrkan och den tillhörande skolan och kvar än idag är bara fasaden.

Casino Lisboa, det värsta kasinot i stan kan man väl nästan garantera!

Largo do Senado

Detta blev mitt favoritställe i Macau då jag inte höll till borta vid Casino Lisboa och de andra hot shot ställena. Här vid Largo do Senado fanns alla små butiker och massor med kakbutiker där man sålde mandelkakor i olika former, typiska för Macau. Plus den portugisiska eggtart'en! Smarrigt.

Med kolonialbyggnader överallt så för att påminna sig om att man faktiskt är i Kina, så måste man besöka ett tempel. Närmare bestämt A-Ma templet som påbörjades på 1400talet. Det var i närheten av detta tempel som portugiserna först landsteg. De frågade kineserna vad landet hette, och de svarade "Ma Ge", som var namnet på templet. Detta översattes så småningom av portugiserna till Macau, vilket blev namnet på landet. Så Macau betyder ingenting, utan är helt enkelt en "fel-översättning".

Templet är helgat å havsgudinnan Mazu, beskyddare för fiskarna och andra sjöfarare.

Munken på bilden hänger faktiskt upp rökelse! De finns i olika storlekar och de allra största kan räcka upp till 30 dagar! Om vi säger så här, det var inte svårt att hitta till templet trots att det låg en bit bort, det var bara att följa rökelselukten!

Från torsdag till lördag befann jag mig i Macau, det räcker för denna staden. Det är nog en bra hållplats för den som ska vidare in i Kina, eller befinner man sig i Hong Kong kan man ta en kort båttur över till Macau, för det är vackert. Men det bästa av allt…jag fick mitt visum, för nu.

Conference crashing

En klasskamrat till mig heter Patricia och kommer från Schweiz där hon studerat bl.a. geografi. En professor till henne där kände en professor i geografi här i Taipei på National Taiwan University. Hon skrev ett email till honom och frågade om han hade nån idé om ett arbete till henne här i Taipei istället för att studera kinesiska, tyvärr hade han inte tid just då att svara henne för han höll på att förbereda en stor internationell konferens i geografi som kom att handla om ö-studier och urinvånare. Men hon var välkommen att komma till den veckolånga konferensen, och jag hängde på för det lät så intressant. Veckan avslutades med en 3 dagar lång fältresa, en resa till bergen och nationalparken på östkusten. Ett stort gäng seriösa (?) geografer och dylika professorer och vi två satte oss på tåget till Hualien.

En liten stad som har ungefär 110 000 invånare, ungefär lika stor som Umeå med andra ord. Vi stannade inte särskilt länge i Hualien, åt lunch bara och sen satte vi iväg till Taroko gorge och nationalparken. Ett alldeles underbart landskap! Bergen består till stor del av marmor, skiffer och gneis. Det finns en marmorfabrik också vid foten av bergen som tyvärr förstört lite grann och gör det fortfarande.

Taroko national park
Parken grundades för första gången av Japanerna 1937 som vid den tiden fortfarande ockuperade Taiwan. 1945 upplöstes parken av KMT, nationalisterna, som då ”fick tillbaka” Taiwan. Först 1986 upprättades parken ännu en gång. Det är som sagt ett fantastiskt landskap och den som vill upptäcka Taiwan är detta ett måste! Det är en av Taiwans 6 nationalparker och sträcker sig över regionerna Hualien, Taichung och Nantou. Här hittar man över 140 olika arter av fåglar, och ett 50tal olika fjärilsorter! Stora och små och det är som ett paradis! Utropstecknen kan inte göras för få vad gällande skönheten bland dessa branta marmorberg med Liwufloden som rinner nere i dalen. Dessutom finns det apor i bergen, men några sådana såg vi inte. Svartbjörn och vildsvin finns också.

Tarokotribe
Uppe i bergen finns en stam, ett folk, som kallas för Taroko, och det är detta folk som har gett namn åt bergen och området och nationalparken. Egentligen hette de Tarugo (?) men när japanerna kom 1895 lät det i deras öron som Taroko och då blev det Taroko. Folket led väldigt svårt när japanarna kom och tog över deras mark, sen när Chiang-Kai Shek och nationalistpartiet kom efter deras förlust i Kina mot Mao 1949 så blev det inte bättre, snarare värre!

Man var tvungen att komma och registrera ”sin” mark hos myndigheterna för att allt ”skulle gå rätt till”. Problemet var bara att ingen hos Tarokofolket riktigt visste om detta, ingen som riktigt berättade detta för dem. De som dock visste om detta gick och registrerade sig för stora markområden som egentligen inte var ”deras”, t.ex. cementföretaget Asia-Cement. När det sedan blev dags att göra en nationalpark i området så togs all oregistrerad mark till detta, och alla som inte visste om att man skulle registrera sig tappade sin mark. Istället fick de lösa upp sina byar och flytta till en by närmare floddeltat, ner från bergen. Asia Cement å andra sidan, fick ha kvar sina fördelar och sin mark. Detta har satt mycket funderingar hos urbefolkningen. Varför får dom fortfarande hålla på och gräva och förstöra i bergen när vi inte ens får ha våra byar och kultivera marken? Svaret från myndigheterna har alltid varit att ”Asia Cement fanns i området innan Tarokofolket”!!! Har ni hört vilket skitsnack?! Urinvånare! Som dessutom har gett namn åt området! Ska inte dom ha funnits där längre än ett cementföretag? Längre än nationalparken? Längre än alla Han-kineser (den grupp som majoriteten i Taiwan tillhör, den grupp kineser som emigrerade från Kina till Taiwan)?

Även om jag inte forskar eller studerar i detta område så var det mycket intressant och mycket givande att vara med på den här konferensen. Man har fått lära sig en hel del om, inte bara urinvånare i Taroko national park, utan om urinvånare i hela Taiwan samt den kamp som alla urinvånargrupper för över hela världen. I Sverige har vi samerna, vad vet jag om dom? Inte mycket får man väl erkänna. Men säkerligen har de det också svårigheter att hålla kontakt med ”sin” kultur och svårigheter att få tillgång till ”sin” mark.

Tarokofolket har mött alla de motgångar man kan möta som urinvånare, stöld, tvångsförflyttning, kulturnedbrytning, arbetslöshet, fattigdom, alkoholism etc. Deras situation är upprepad över hela världen. Tragiskt öde.


Bild: När en man kan jaga får han tatuering på panna och haka, när en kvinna kan väva och är över 15 år får hon en fet tatuering i hela ansiktet. Med dessa tatueringar visar man att man kan gifta sig. Tur att det inte behövs idag!!



Taiwans urinvånare tillhör den Austronesiska familjen och för 500 år sedan var 98% av Taiwans befolkning urinvånare, idag är det bara 2 % av 23 000 000 invånare.







Fler bilder från resan till Hualien och Taroko kommer efter helgen!

Nu väntar en resa till Macau, Kinas och hela Asiens svar på Las Vegas med casinospel och prostitution....hmm...lät kanske inte så bra, men det är faktiskt enda stället i Asien som sådant är tillåtet. Själv har jag andra ärenden, visumärenden! Må det vara sista gången det strular med detta fanskap!


Kram Agneta

fantastiskt bergslandskap

Urinvånarna som fick äran att dansa för oss...

Lägenhetsletande till vansinne

Sedan ankomsten till Taiwan har vi inte haft annat att göra än att titta på lägenheter till höger och vänster, norr och söder i Taipei city. Lägenheten som vi haft tidigare ligger i ett område utanför city som kallas Nei-hu, på gränsen till Dong-hu. Kanske inte säger er så mycket men en halvtimmas taxi färd till stan för F’s del till sitt jobb.

Jag vet inte hur många mäklare, eller ”agenter” vi haft som letat lägenheter åt oss. Ett par stycken. Och jag vet inte hur många lägenheter vi har tittat på som haft olika standard. En lägenhet har vi till och med tittat på 2 gånger av samma mäklarfirma men olika snubbar. Den första gången skrek vi rätt ut att det var inte vad vi letade efter. Omöblerad, skitig och med stora hål i väggen där luftkonditioneringen satt, till och med för stort hål så man kunde se ut genom väggen. Den första gången skulle dom ha 60 000 NT$ i månaden för den, och den andra gången skulle dom ha 75 000 dollar för den!! Vi bad just denna mäklarfirma att inte kontakta oss igen, varningsklockorna ringde.

Men en del lägenheter vi har tittat på har varit mycket fina. Med hög säkerhet i byggnaden, swimming pool inomhus, gym, bio-rum, mötesrum etc. Tyvärr för litet men i det hetaste distriktet i Taipei, dvs. i Xinyi området, ett stenkast från Taipei 101, världens högsta byggnad så utsikten var rätt ”nice”. Men eftersom att detta område nyligen blivit hett och eftertraktat har inte tunnelbanan, MRT, hittat dit. Efterhand har vi upptäckt att det är bättre närmare någon tunnelbanestation.

Våran budget är grym! ca 90 000 NT$ per månad, 18 000 kr! F’s företag betalar. Innan man skulle lägga 18 000 kr på en lägenhet i Malmö eller någon annanstans i Sverige. Men trots en grym budget hittar vi också lägenheter som är alldeles för dyra!

Vad gällande storleken på lägenheter här så använder man ett mått som kallas för ping. En ping motsvarar ca 3,3 kvadratmeter samt motsvarar 2 tatami-mattor. Detta är dock inte helt korrekt eftersom att standardmåtten på en tatami matta kan variera från land till land. En del källor säger en matta, andra säger två mattor. Det är den typen av mattor som man i Japan har för att täcka golvet eller göra sängar av etc. Japan har också ett liknande mått som kallas för ”tsubo” och i Korea använder man ´pyong´ som ska vara samma sak som taiwanesiska ping.
Ping är inte något gammalt kinesiskt mått utan kommer från faktiskt från Japan och finns här från den tid då Taiwan låg under japanskt styre och gjorde så fram till andra världskrigets slut. (1895 - 1945)

(så här ser en tatami-matta ut...)



Men nu så verkar det äntligen som om vi har fått våran lägenhet som vi vill ha! Visserligen ingen swimmingpool eller gym men väl en egen våning. Vetter ut mot en trafikerad väg men det är väl så i stan. Det bästa är att det är ca 5-10 minuters gångväg för F till jobbet. I närheten finns en stor och trevlig park där alla Taipeibor samlas när det händer någonting, eller likväl när det inte är någonting speciellt alls så samlas människorna där, speciellt på helgerna. 2 minuter till MRT (tunnelbana), busstop precis utanför som tar mig direkt till skolan. 15 minuters gångväg till ett mycket fint och välutrustat gym som även har yoga, aerobics, step up etc. Dock lite över vår budget. Lägenheten i sig är inom gränsen, men inte en typ av hyresgästföreningsavgift, så vi kommer att få betala någon tusenlapp extra själva. Det enda som egentligen ingår i denna avgift är säkerheten, en vakt, det faktum att det bara är en lägenhet per våning per hiss. Visst har vi grannar men dom åker en annan hiss så det är lite folk på varje våning. Sådana saker går den avgiften till...

Lägenheten är ännu inte möblerad men en budget ska ihoparbetas av vår nya hyresvärd, och sedan är det Ikea som gäller! Trots att vi befinner oss i Asien där allting produceras och tillverkas så är Ikea ändå ett av de billigare alternativen här i Taiwan i alla fall. Visserligen, Ikea tillverkar sina produkter också här i Asien, och visst är det billigt hemma i Sverige också, men att det är så billigt! Fast…kanske inte alltid det snyggaste. Jag är inte känd för att vilja ha det som alla andra har… Men dom har en stor rund RÖD matta som jag vill ha... undrar om hyresvärden går med att betala för en sådan??

Bilder kommer snart upp på vår nya lägenhet!

[zaì jiàn]

Rena rama Kinesiskan!

Fredag idag, och jag har varit "hemma" i ca 1½ vecka, sedan i onsdags förra veckan. Hela den här veckan har jag varit "back to school" för att plugga kinesiska.

I Taiwan så är kinesiska officiellt språk. Det finns även ett annat språk här som heter taiwanesiska kort och gott. Tydligen så skiljer sig taiwanesiska och kinesiska (mandarin) rätt så mycket, men för en annan så skulle jag då aldrig märka om någon pratade taiwanesiska eller kinesiska. Dessutom finns det några mindre språk som t.ex. Hakka.

Men det svåraste med att lära sig kinesiska är det här med tonerna, mandarin har 4 toner medan taiwanesiska har hela 7 toner! Så jag kommer inte ens att ge mig på det projektet… Man klarar sig på kinesiska, om man ens klarar det vill säga. Men tonerna är rätt komplicerade, t.ex. så har F ett kinesiskt efternamn, Mr. Bao (uttalas med en hög ton) medan t.ex. ordet "baò", samma bokstäver fast med fallande ton (i detta tonläge brukar det hjälpa om man stampar foten i golvet när man säger det, baò!), ja, nu pratar vi helt plötsligt om en dagstidning.

Skolan är en väldigt bra skola, Mandarin Learning Center, bra lärare, bra utrustning men administrationen skulle kunna varit lite bättre, men som överallt annars i Taiwan och den kinesiska kulturen så är det mycket byråkrati. Byråkrati var något som infördes i Kina redan under Qindynastin med den förste kejsaren, och därefter har det bara fortsatt…
Men jag rekommenderar ändå skolan för den som vill lära sig kinesiska. Jag läser 12 timmar per vecka, 10 timmar är standard (2 timmar per dag mellan kl. 15 - 17) men jag läser 2 extra timmar på fredagar för att vara berättigad till studentvisum. För detta betalar jag 18 000 NT$ (new taiwan dollar vilket delas med 5 ungefär så får ni den svenska motsvarigheten) och då pågår min kurs ca 2½ månad.

Det är aldrig fel att lära sig språk, och definitivt aldrig fel att lära sig ett språk som kinesiska! Enligt tillförlitliga källor (Wikipedia) talas kinesiska av 867 miljoner människor som har mandarin som modersmål (tänk er då tillsammans med alla dom miljoner som har det som andra språk! Spanska no. 2, Hindi no. 3 och Engelska först på 4e plats, Svenska no. 89)Fornkinesiskan daterar till 1000 år f.Kr. som användes i mycket måttliga mängder under Zhoudynastin, men på 3 000 år hinner många människor lära sig detta gigantiska språk, hoppas det inte dröjer likaväl så länge för mig att lära mig språket...

Bland det mest spännande för västerlänningar är användandet av "bokstäverna", dvs. tecknen. Att beskriva de kinesiska tecknen som bokstäver är fel. Varje tecken är heller inte ett ord, men det är det ibland, ett ord kan också bestå av mer än ett tecken, dvs. en sammansättning av tecknen som man även kallar för pictogrammer.

Så som det finns olika dialekter finns det också olika sätt att skriva dessa tecken på. I vad man här i Taiwan kallar för "mainland China" så använder man sedan 1949 efter Maos revolution så har man förenklat det kinesiska skrivsystemet. Man ansåg att det skulle vara lättare att lära sig dem och att även fler människor skulle göra det. Men här i Taiwan, samt i Hong Kong och Maucau, där revolutionen inte ägde rum så har man behållit sina gamla traditionella tecken. Men talmässigt så pratar man (mer eller mindre) samma kinesiska på fastlandet som man gör i Taiwan (förutom i Kanton där t.ex. Hong Kong ligger för där pratar man kantonesiska), det är bara det att tecknen ser annorlunda ut.

Min vision är att jag efter ett par år ska kunna känna mig så pass säker på kinesiska som t.ex. jag känner mig i engelska eller åtminstonde spanska. Som sagt, ett par år kvar...

Vad gällande mängden tecken så behöver jag "bara" lära mig ca 2 500 tecken som utgör ca 98% de allra vanligaste.

På återseende!

eller som man säger här...

[zaì jiàn]

Så här ligger det till...

26 år från Norrland, flyttade till Malmö, träffa en kille och flyttade till Taiwan av alla ställen. Denna blogg kommer att handla om min tid i Taipei Taiwan Republic of China. Ett ställe där det är lite annars...